Mamma till Prins Levi.

Vid 22 tiden kom det första av slemmproppen. Jag jublade hejvilt! Första förvärkarna kom på natten måndag till tisdag (12-13/1) vi blev skickade till Mölndal. Mamma och syster åkte med. Vi fick sitta i ett kalt rum och vänta på en barnmorska. Ctg maskinen gjorde massa konstiga pip så vi blev flyttade från ett rum till ett annat. Värkarna var inte alls rehelbundna och starka och de mesta försvann när vi kom in till förlossningen. Jag hade inte öppnat mig nånting men tappen var mjuk. 

Vi blev hemskickade! 

Tog två alvedon och gick och la mig, hade jätteont från och till hela natten och pendlade mellan badkaret, sängen och värmeelementet. Sov en timme i stöten innan jag fick gå upp. 

När mamma vaknade vid 12 tiden så låg jag på golvet i köket med värmeelementet igång och pendlade mellan att värma rygg och mage. 

Vi åt lite frukost och jag fortsatte ligga vid värmeelementet i stort sätt hela dagen. Förvärkarna kom och gick oregelbundet hela dagen men det var inte särskilt smärtsamma så jag kunde härda ut dom. Slemmproppen gick lite hela tiden! 

Jag hade inte planerat och sova på kvällen för jag kände att det var nånting som var pågång, men jag gick iaf och vilade. Mamma sov på soffan. Jag låg och jag vred och jag vände mig och gick tillslut upp och tog ett bad. Försökte sedan somna om igen. 

Runt 01.00 den 14/1 så väcker jag mamma och säger att jag ringer nu? Nu vill jag åka in! Denna gången till östa sjukhuset. Så mamma vakna och klädde på sig och föreslog att vi skulle äta macka innan. Sagt och gjort! Så medans värkarna som hade börjat göra lite ondare pågick så tog jag förvärkarna genom att dansa runt i köket ätandes på min macka. 

Väl påväg in till förlossningen så körde vi lite fel. Vi hade ringt min syster medans vi åt så hon fick skjuts av pojkvännen och kom dit hon också efter ett tag. 

När vi väl var framme (02:00) fick mamma för sig att åka och parkera och jag stod och vänta utanför dansandes för att de gjorde "lite" ont. När vi väl kom in fick jag ett rum med en gång, mottagningsrummet var samma rum som förlossningen skulle ske i, om man inte blev hemskickad igen. 

En jättesöt barnmorskestudent tog emot oss, mamma fick kaffe och jag fick en kanna saft. Det var viktigt att jag drack saften för bebisen sov i magen så ctgn rörde sig inte för bebis, men det tog några minuter så började kurvan och röra sig hysteriskt och han sparkade hejvilt mot ctg bältet. 

Värkarna var regelbundna men det var fortfarande 8 minuter emellan dom. Bm kände och jag var bara öppen 2cm. JAG VÄGRADE ÅKA HEM! Och jag fick stanna. Hon sa att jag skulle ringa i klockan om det var något. 

Det gick väll två timmar och hon kommer in och säger att vi aldrig ringde, "vi är inte vana och bli servade sa mamma. vi är ju kockar båda två, det är vi som ger service". 

Bm kollade om jag hade öppnat mig nått mer, det hade jag 4cm. Tappen började sakta men säkert utplånas. 

Bm sa även att hon hade läst förlossningsbrevet där jag skrivit att jag inte ville ha några bmstudenter och fråga om jag ville byta, men jag var ju supernöjd, hade ju redan haft henne i 2 timmar. Och hon sa att om 3,5 timme skulle hon vara klar med sin utbildning! 

Förvärkarna började göra ondare och mamma kom med tipset att jag skulle göra mig tung. (Andas in djupt men andas ut så djupt så det inte finns nån luft kvar alls och stanna där, sikta med tyngden i huvudet mot solarplexus) typ. Jag förstod med en gång vad hon mena och efter det KÄNDE jag inte värkarna om jag inte råkade andas lite fel från början i en värk. 

Vid 06. Tiden var det skiftbyte, vi sa hejdå till den fantastiska barnmorskestudenten, som inte längre var någon student och in kom den mest underbara barnmorskan man kan tänka sig, Karin! 

Hon var så mjuk, lugn och fantastisk den kvinnan. Hon gjorde smörgåsar åt oss alla tre, jag fick mer saft. 

Hon var så farsinerad över hur jag tog mig egenom värkarna, hon stod bredvid och andades med mig. 

Sedan fick vi sova/vila upp oss en sväng. Karin hämtade en fatboy till mamma och Matilda som dom låg och sov i. Jag försökte sova lite mellan värkarna. 

Efter ett par timmar kom dom in och kolla om jag hade öppnat mig nånting mer, 6cm och tappen fortsatte försvinna så den nästan var gone. Vi satte på ctgn igen och körde en halvtimme. Mycket tätare värkar. 

Mamma och dom sov fortfarande. Efter ett tag fick jag gå in och ta ett bad. Badkaret var så brett och så stort så jag kalnade runt hur jag än låg/satt. I badet hade jag svårare att ta värkarna. Värmen var väldigt påfrestande! Larmknappen var inte sladden lång nog på så jag var tvungen att ta mig ut badet själv för att ringa efter hjälp. Jag klarade nog inte mer än 20 minuter i det badkaret. 

Det var en surkärring som hjälpte mig upp, jag ordagrant AVSKYDDE henne. Hon var en sån bitterfitta som drog ner folk i hennes träsk, och ja hon såg ut som schrek! Hon tog mig med tillbaka till mitt rum där jag kröp upp i sängen igen. Mamma vaknade till och satt och pratade med mig. 

Värkarna började kännas lite så jag bad om lustgas, i en ganska så svag dos. Jag gjorde mig tung samtidigt som jag tog värkarna med lustgasen. Funkade utmärkt. 

Då kom Karin in och frågade om hon fick ha med en kvinna som gjorde en undersökning på hur barnmorskorna skötte sig under loppet och jag sa ja. Jag var tvungen att fylla i papper men det tog ett tag innan det blev gjort för värkarna vart tätare och tätare och varje gång jag skulle skriva så kom en ny värk. Men vi fick det gjort. Karin kom in me egengjorda smoothies till mig och min syster och mamma fick mera kaffe. 

Klockan blev 14.00 och Karin skulle gå av sitt skift. Då var dosen på lustgasen ökad till hälften. Jag sa till Karin hur tacksam jag var att det var hon som var där, att hon fick mig att känna mig trygg och hur fantastisk hon var. Hon tackade mig för att hon fick följa mig under min förlossning och att jag gjorde ett otroligt bra jobb, hon har imponerad! 

In efter Karin kom en lika fantastisk tjej som jag inte minns namnet på tyvärr. När hon kom in började värkarna komma tätare och hon följde upp mig i journalen. 

Mellan värkarna matade bm mig med smoothien jag hade kvar och även vatten från min flaska. 

När klockan var 15;25 kom mina riktiga värkar, krystvärkarna! Jag fortsatte göra mig tung samtidigt som jag andades mig igenom värkarna med lustgas, som nu var ökad till den högsta. Jag andades inte genom lustgasen hela värkarna utan det sista andades jag på egen hand. 

Jag minns inte så mycket från det sista men jag krysta och använde lustgasen och försökte göra mig tung, och det kändes att föda barn men inte alls så som jag räknade med. 15:51 var bebisen ute. Vattnet gick i samband med att lillen kom ut. 

Dom la den på mitt bröst, jag hade missat höra vad dom sa för kön. Så medans mamma låg på bröstet så sa hon pojk. Dags att krysta ut moderkakan, mamma klippte navelsträngen! 

Samtidigt som han låg på mitt bröst kollade dom om jag hade spruckit något, men INGENTING! 

Dom var så farsinerade över min förlossning och mitt arbete jag gjorde. Jag skrek inte ens när jag krysta utan jag tog tag i handtaget i kanten på sängen och drog mig upp för varje krystvärk. Lät mer som en dom lyfter tyngdvikter på gymmet. 

Sen fick vi fika! Jag kunde typ inte äta nånting. Var helt uppe i det blå med min lilla prins. PRINS LEVI!